En nödvändig del av lösningen på krisen

Byggemenskaper i Tübingen
Hur ska Sverige egentligen handskas med den idag alarmerande och akuta bostadskrisen? Debattens vågor går just nu höga och många är det som levererar sina gamla vanliga käpphästar. På senare tid har även allt fler röster börjat tala om att det behövs nya vägar för att beställa och producera bostäder och att byggemenskaper därför måste vara en del av lösningen för att få igång ett bostadsbyggande för alla.

Ola Nylander, professor i Arkitektur på Chalmers lyfter i GP den 27 januari fra byggemenskaper som en komponent i en strategi mot bostadskrisen. Nylander som bland annat har forskat och skrivit om svensk bostadshistoria, menar i artikeln att det låsta läget på bostadsmarknaden idag inte på något sätt är unikt i ett historiskt perspektiv och att det finns “en lång svensk tradition” av att bygga bort bostadsbrister, samtidigt som andra problem som oskäligt höga hyror och byggkostnader, kan hanteras:

“Kooperativt bostadsbyggande, riktade bostadsstöd och att bygga med hög kvalitet är tre historiskt beprövade lösningar som tidigare politiker, arkitekter och byggare använt för att lösa och bygga bort bostadsbrister under 1900-talet. Tre klassiska lösningar som skulle fungera utmärkt också idag.”

Ola Nylander konstaterar att det kooperativa byggandet utvecklades starkt under 1920-talet utifrån “insikten om att efterfrågan och behov av en bostad inte är samma sak.”:

Under 1910- och 20-talet hade arbetare och mindre bemedlade fått nog av trångboddhet och dåliga bostäder, det som marknaden erbjöd. Moderna bekvämligheter skulle inte vara en lyx ouppnåelig för den som hade kroppsarbete. 1923 startade HSB och började bygga bostäder kooperativt, för de egna medlemmarnas behov. Genom att bygga i egen regi kunde onödiga kostnader i form av vinst till giriga spekulationsbyggmästare undvikas. Det gav ökat utrymme för kvalitet och ökad standard. Under 1920-talet introducerade HSB badrum, sopnedkast och moderna kök i sina bostäder. 2016 är byggemenskaper en motsvarighet till HSB:s bostadsbyggande under 1920-talet. Byggemenskaper är ett smart sätt att bygga billiga bostäder, med hög kvalitet och samtidigt kapa kostnader i byggandet.

Läs hela artikeln i GP här!

Plats för fler frågor om ökad konkurrens

high rises
Strax före jul presenterades den utredning om ökad konkurrens i bostadssektorn (SOU 2015:105) som beställdes av förra bostadsministern. Utredningen med titeln “Plats för fler som bygger mer” behandlar en mycket angelägen fråga för svenskt bostadsbyggande, men utredningen missar tyvärr målet i stora stycken. Staffan Schartner, arkitekt och ordförande i Föreningen för Byggemenskaper, kritiserar utredningen i en artikel på Archileaks:

“För att verkligen få en fungerande konkurrens i bostadsbyggandet och för att samtidigt kunna öka kvantitet och kvalitet krävs att vi möjliggör för väldigt många fler att kunna låta bygga bostäder. Många av dem som kan och vill är idag utestängda i de kommunala och finansiella processerna. Vi måste göra det möjligt för personer med andra drivkrafter och annat, billigare kapital att vara med och bygga. Vi måste hitta andra principer för marktilldelningen, minska tiden från marktilldelning till färdigt hus och hitta metoder att undvika kostnader för risktagandet.”

Schartner kostaterar att SOU 2015:105 missar att göra en helt grundläggande “distinktion mellan byggherre och byggentreprenör i begreppet ”byggbolag” och pekar på frågor som hade behövt behandlas grundligt:

  • Varför alla bostäder nuförtiden byggs på spekulation med höga vinstförväntningar
  • Varför vi oroar oss för att byggentreprenörer äger byggmaterialproducenter men inte för att de är sina egna uppdragsgivare
  • Varför vi pratar om skalfördelar när forskning visar att stor overhead ofta orsakar skalnackdelar
  • Varför vi diskuterar byggkostnader när kanske bara en tredjedel av priset för en ny bostad är kostnaden för att bygga den
  • Hur det kan komma sig att reglerna för offentlig upphandling är benhårda medan transparensen är minimal i försäljningen av kommunal mark.

De slutsatser som utredningen drar och som återkommer i regeringens utspel om blocköverksridande samverkan för ökat bostadsbyggande, är ledsamt förutsägbara. Här finns inte ett spår av insikt om att bostadsbyggande samtidigt är stadsbyggande:

“Den som föreslår typgodkända hustyper, byggda av certifierade entreprenörer som industriell prefab har säkert lyssnat på de stora byggkoncernerna men har inte förstått mycket av vad en stad är, hur den uppstår och hur den utvecklas. Med billiga lådor som staplas på åkrarna utanför de stora städerna kommer vi återigen att gå från ett bostads- till ett stadsbyggnadsproblem, på samma sätt som för 50 år sedan. Skillnaden blir möjligen att dåtidens betonghus är betydligt robustare än nutidens kartonger.”

Läs hela artikeln på Archileaks!

Fler bostäder och ökad kvalitet genom byggemenskaper

I det senaste numret av tidskriften Arkitektur lyfter redaktionen den ständigt angelägna och konstant akuta diskussionen om ”glappen” i bostadsförsörjningen. Det som byggs motsvarar inte befolkningens behov. Det byggs för dyrt och för lite, konstaterar redaktör Dan Hallemar:

”Dagens bostadssituation är en berättelse om glapp. Glapp mellan det som byggs och det som behövs. Glapp mellan var det byggs och var det behövs byggas, glapp mellan vad de allra flesta har råd att lägga på en bostad och vad den kostar.

Några siffror: I Stockholm 2014 behöver man, med dagens mycket låga ränta, en disponibel inkomst på 30 300 kronor per månad för att köpa en lägenhet som har en boendeutgift i medianvärdet, alltså den lägenhet som kostnadsmässigt ligger i mitten av hela utbudet. För att köpa en av de 10% billigaste lägen¬heterna i staden behöver man en disponibel inkomst på 18 600. ”

Hur bygger man bra bostäder åt alla? Redaktionen blickar så ut åt olika håll, både mot en ökad standardisering och formrepetition och mot förändrade incitamentsmekanismer och en maktförskjutning i byggandet, genom bland annat byggemenskaper, som en annan möjlig väg.

Se hela

Kritik mot planprocess som stänger ute mindre byggherrar

Göteborg
Ledande politiker och tjänstemän i Göteborgs stad har uttryckt höga ambitioner för byggemenskaper i staden. Trots det verkar nu planeringen av Frihamnen gå i en annan riktning, det skriver arkitekterna Rickard Stark och Martin Nordal från OkiDoki! Arkitekter som i en debattartikel i GP igår riktade stark kritik mot planprocessen:

“Tillsammans skall en handfull byggherrar väljas ut för att ingå i ett konsortium som sedan skall driva och bekosta planprocessen. Konsortiet skall bära kostnader på mellan 20-25 miljoner i plankostnader plus egen tid. Det innebär att varje aktör skall ligga ute med över två miljoner kronor plus 1-2 heltidstjänster under två år. För en liten byggherre är detta mycket pengar och man riskerar att effektivt utesluta aktörer som:

1. Göteborgs stad har lovat skall få vara med och bygga.

2. Ofta är garant för ett framtida innovativt bostads- och stadsbyggande.

3. Kan bidra till den övergripande målsättningen om ett hållbart stadsbyggande med blandade aktörer.

Göteborg fortsätter, trots utfästelser om att alla skall få vara med och bygga i Frihamnen, ändå med konsortieupplägg där byggherrarna agerar bank snarare än stadsbyggare.”

Se hela

Valkommentar: Nu ligger bollen hos Mehmet Kaplan

Erik BergSverige har fått en ny, rödgrön, regering. En regering som kommer bli tvungen att söka växlande samarbeten både till vänster och höger för att få igenom sin politik. En mandatperiod av omfattande kohandel är att vänta.

Bostadsfrågorna fick aldrig någon någon framträdande plats i valrörelsen, trots idoga försök från byggbranschen och bostadssektorns lobbyorganisationer att föra upp dem på dagordningen. I regeringsförklaringen nämndes dock bostadsbyggandet närapå först av allt. Den optimistiskt lagde kan välja att tolka detta som en att regeringen kommer prioritera bostadsfrågorna:

En statlig investeringsplan ska tas fram. Investeringarna i infrastruktur, bostäder och klimatomställning ska öka. Bostadspolitiken är en nationell angelägenhet. Bostadsbristen ska mötas med ökat bostadsbyggande, inte minst i hyresrätter. Målet är minst 250 000 nya bostäder till år 2020. En bostadsmiljard införs till kommunerna för ökat byggande. Kreditgivningen för nybyggnation stärks. Miljonprogrammets flerbostadshus ska moderniseras på ett socialt och miljömässigt hållbart sätt. (ur Regeringsförklaringen)

Ett mål på 250 000 nya bostäder till 2020 är ett av få mål som fick en specifik siffra i regeringsförklaringen. Det är en hög målsättning som motsvarar en dubblering av bostadsbyggandet och en årsproduktion på omkring 50 000 lägenheter. En sådan tempoökning i en sektor med långa ställtider kommer kräva betydligt mer än de åtgärder som skisseras i regeringsförklaringen.

Att stärka kreditgivningen till bostadsbyggandet är visserligen väldigt angeläget. Socialdemokraterna har tidigare aviserat att detta bör ske genom att SBAB tillförs en ny kapitalplåt på tre miljarder för att bedriva en aktiv och offensiv utlåning till nyproduktion.

Från ett byggemenskapsperspektiv är det angeläget att det i ett sådant uppdrag till SBAB inkluderas en möjlighet för byggemenskapsgrupper att få tillgång till bostadskrediter. Svårigheten att få lån, i synnerhet för tidiga projektskeden, är för närvarande en starkt begränsande faktor för många byggemenskaper.

Landets nye bostadsminister, Mehmet Kaplan (mp) blir dessutom stadsplaneringsminister – en nyinrättad titel som utgör en markering av att bostadsfrågorna i den nya regeringen ses som kopplade till ett större sammanhang av stadsbyggande. Det handlar inte bara om att producera lägenheter utan också ett helt livsrum.

Detta perspektiv är helt nödvändigt att bära med sig i synnerhet om bostadsbyggandet nu skall öka snabbt. Det är lätt hänt att ett högt ställt produktionsmål blir till en ursäkt och ett argument för stordrift, kvalitetsförsämringar och ökad likritning och en politik som gynnar ett begränsat antal stora aktörer. Vi har sett det hända förr.

Det finns en annan väg till fler bostäder, som löper åt det motsatta hållet: att riva bort de strukturella, finansiella och mentala hinder som idag finns för att få in fler aktörer i byggandet. Framförallt att få in fler beställare och byggherrar och att därigenom föra över makt till bostadskonsumenterna.

Följer vi den vägen kan fler aktörer än idag initiera nya bostadsprojekt, utifrån en större bredd av behov och utifrån andra drivkrafter. Detta är byggemenskapernas väg, och den leder både till bättre städer och livsmiljöer, till ökad variation och rikedom på lösningar, samtidigt som den snabbt kan skalas upp till stora volymer. Inte genom stordrift utan genom dess motsats: genom myllrets mångfald, genom mångfaldens dynamik.

Staten kan skapa förutsättningar för att detta sker både genom att se över de juridiska och finansiella villkoren för byggemenskaper, men också genom att helt enkelt inleda en dialog om frågan med kommunerna. Som utbildad lantmätare torde Mehmet Kaplan vara väl medveten om vilken genomgripande betydelse detaljplanering och fastighetsindelningar har för vad som går att göra på marken, vad som blir byggt i praktiken – och av vem. Där finns idag en låsning och Mehmet Kaplan är nu den som sitter på nyckeln.

Erik Berg
Styrelseledamot Föreningen för Byggemenskaper

Använd allmännyttan för att genomföra byggemenskaper

Debattartikel skriven för Göteborgspressen

Ska vi förverkliga ett socialt och ekologiskt hållbart samhälle måste byggande och planering på allvar börja utgå från människors behov. En förutsättning för det är att städernas invånare i högre grad blir direkta beställare i byggprocessen.

Idag pågår en internationell rörelse i riktning mot en breddad delaktighet i planering och byggnation – ett ”socialt byggande”. En del i detta är projektformen byggemenskaper som redan står för en stor del av bostadsproduktionen i bland annat Tyskland och Österrike och som håller på att slå igenom brett på svensk mark, just nu med ett 20-tal projekt på gång runt om i landet, varav ett flertal i Göteborg.

Ofta resulterar byggemenskapsprojekt i bostadsrätter eller äganderätter, men många som intresserar sig för detta sätt att gå samman som beställare av ett byggprojekt längtar varken efter att äga lägenheterna eller dra på sig stora banklån. Vad man vill är att kunna påverka sitt boende mer, delta i dess utformning, val av läge, bo i hus burna av nya idéer, ibland med fler delade och gemensamma ytor, personligt ritade lägenheter, i en blandad skala, med mer kontakt med grannarna, eller utifrån någon av hundratals andra ingångar.

Vi menar att kommunen och allmännyttan både kan och måste spela en större roll i omstöpningen av byggprocessen i riktning mot ett socialt byggande. Detta kan ske på olika vis, men en förutsättning för att allmännyttan ska kunna agera mer är att stadens politiska ledning ger ett tydligt uppdrag till en specifik del av allmännyttan att ta emot byggemenskapsgrupper, att agera processtöd och partner gentemot dessa grupper och i byggemenskapens form genomföra projekt som resulterar i nya, allmännyttigt ägda, flerbostadshus.

En logisk mottagare av ett ägardirektiv i den riktningen är Egnahemsbolaget, men vi vill även väcka tanken att bilda ett helt nytt allmännyttigt bolag – vi kan kalla det Byggemenskapsbolaget – som har som enda uppgift att ta emot och lotsa byggemenskaper. En fördel med det är att det ett så tydligt uppdrag inte kan prioriteras ned, så som är fallet då det ska samsas med många andra uppgifter. Byggemenskapsbolaget kan även bli en tydlig och välkänd ingång för grupper som vill genomföra byggemenskapsprojekt tillsammans med allmännyttan.

Ett allmännyttigt byggemenskapsbolag kan vara organisatoriskt lättfotat, med endast den expertkompetens som behövs för att genomföra bra byggemenskaper, såsom socialt kompetenta och kunniga process- och projektledare.

Som beställarpartner och stöd till byggemenskaper kan allmännyttan upphandla och genomföra bostadsprojekt runt om i hela Göteborg. De flesta husen som tillkommer genom byggemenskapsprocesser kommer gissningsvis ha en skala mellan 5-20 lägenheter, det gynnar variation i stadsbilden och ger fler uppdrag till små och medelstora byggentreprenörer. Både staden och den lokala ekonomin blir vinnare.

Göteborg står idag på randen till en ny tid. Såväl politiker som ledande tjänstemän har uttalat en vilja att byggemenskaper ska spela en stor roll i stadens bostadsproduktion framöver. Men ännu återstår att utveckla den modell som passar för Göteborg. Vi menar att här finns en möjlighet, just nu, att göra en av Sveriges bästa allmännyttor ännu bättre och bidra till utvecklingen av en Göteborgsmodell för ett socialt och demokratiskt byggande som tar vara på invånarnas intresse och engagemang. Möjligheterna är många – grip tillfället att ta täten!

Erik Berg, arkitekt, styrelsledamot i föreningen för Byggemenskaper
Tomas Lundberg, arkitekt, projekt Folkstaden
Kristina Örne, ordförande i föreningen Under Samma Tak