Strax före jul presenterades den utredning om ökad konkurrens i bostadssektorn (SOU 2015:105) som beställdes av förra bostadsministern. Utredningen med titeln “Plats för fler som bygger mer” behandlar en mycket angelägen fråga för svenskt bostadsbyggande, men utredningen missar tyvärr målet i stora stycken. Staffan Schartner, arkitekt och ordförande i Föreningen för Byggemenskaper, kritiserar utredningen i en artikel på Archileaks:

“För att verkligen få en fungerande konkurrens i bostadsbyggandet och för att samtidigt kunna öka kvantitet och kvalitet krävs att vi möjliggör för väldigt många fler att kunna låta bygga bostäder. Många av dem som kan och vill är idag utestängda i de kommunala och finansiella processerna. Vi måste göra det möjligt för personer med andra drivkrafter och annat, billigare kapital att vara med och bygga. Vi måste hitta andra principer för marktilldelningen, minska tiden från marktilldelning till färdigt hus och hitta metoder att undvika kostnader för risktagandet.”

Schartner kostaterar att SOU 2015:105 missar att göra en helt grundläggande “distinktion mellan byggherre och byggentreprenör i begreppet ”byggbolag” och pekar på frågor som hade behövt behandlas grundligt:

• Varför alla bostäder nuförtiden byggs på spekulation med höga vinstförväntningar
• Varför vi oroar oss för att byggentreprenörer äger byggmaterialproducenter men inte för att de är sina egna uppdragsgivare
• Varför vi pratar om skalfördelar när forskning visar att stor overhead ofta orsakar skalnackdelar
• Varför vi diskuterar byggkostnader när kanske bara en tredjedel av priset för en ny bostad är kostnaden för att bygga den
• Hur det kan komma sig att reglerna för offentlig upphandling är benhårda medan transparensen är minimal i försäljningen av kommunal mark.

De slutsatser som utredningen drar och som återkommer i regeringens utspel om blocköverksridande samverkan för ökat bostadsbyggande, är ledsamt förutsägbara. Här finns inte ett spår av insikt om att bostadsbyggande samtidigt är stadsbyggande:

“Den som föreslår typgodkända hustyper, byggda av certifierade entreprenörer som industriell prefab har säkert lyssnat på de stora byggkoncernerna men har inte förstått mycket av vad en stad är, hur den uppstår och hur den utvecklas. Med billiga lådor som staplas på åkrarna utanför de stora städerna kommer vi återigen att gå från ett bostads- till ett stadsbyggnadsproblem, på samma sätt som för 50 år sedan. Skillnaden blir möjligen att dåtidens betonghus är betydligt robustare än nutidens kartonger.”

Läs hela artikeln på Archileaks!

I det senaste numret av tidskriften Arkitektur lyfter redaktionen den ständigt angelägna och konstant akuta diskussionen om ”glappen” i bostadsförsörjningen. Det som byggs motsvarar inte befolkningens behov. Det byggs för dyrt och för lite, konstaterar redaktör Dan Hallemar:

”Dagens bostadssituation är en berättelse om glapp. Glapp mellan det som byggs och det som behövs. Glapp mellan var det byggs och var det behövs byggas, glapp mellan vad de allra flesta har råd att lägga på en bostad och vad den kostar.

Några siffror: I Stockholm 2014 behöver man, med dagens mycket låga ränta, en disponibel inkomst på 30 300 kronor per månad för att köpa en lägenhet som har en boendeutgift i medianvärdet, alltså den lägenhet som kostnadsmässigt ligger i mitten av hela utbudet. För att köpa en av de 10% billigaste lägen¬heterna i staden behöver man en disponibel inkomst på 18 600. ”

Hur bygger man bra bostäder åt alla? Redaktionen blickar så ut åt olika håll, både mot en ökad standardisering och formrepetition och mot förändrade incitamentsmekanismer och en maktförskjutning i byggandet, genom bland annat byggemenskaper, som en annan möjlig väg.

Läs mer→