Sverige har fått en ny, rödgrön, regering. En regering som kommer bli tvungen att söka växlande samarbeten både till vänster och höger för att få igenom sin politik. En mandatperiod av omfattande kohandel är att vänta.
Bostadsfrågorna fick aldrig någon någon framträdande plats i valrörelsen, trots idoga försök från byggbranschen och bostadssektorns lobbyorganisationer att föra upp dem på dagordningen. I regeringsförklaringen nämndes dock bostadsbyggandet närapå först av allt. Den optimistiskt lagde kan välja att tolka detta som en att regeringen kommer prioritera bostadsfrågorna:
En statlig investeringsplan ska tas fram. Investeringarna i infrastruktur, bostäder och klimatomställning ska öka. Bostadspolitiken är en nationell angelägenhet. Bostadsbristen ska mötas med ökat bostadsbyggande, inte minst i hyresrätter. Målet är minst 250 000 nya bostäder till år 2020. En bostadsmiljard införs till kommunerna för ökat byggande. Kreditgivningen för nybyggnation stärks. Miljonprogrammets flerbostadshus ska moderniseras på ett socialt och miljömässigt hållbart sätt. (ur Regeringsförklaringen)
Ett mål på 250 000 nya bostäder till 2020 är ett av få mål som fick en specifik siffra i regeringsförklaringen. Det är en hög målsättning som motsvarar en dubblering av bostadsbyggandet och en årsproduktion på omkring 50 000 lägenheter. En sådan tempoökning i en sektor med långa ställtider kommer kräva betydligt mer än de åtgärder som skisseras i regeringsförklaringen.
Att stärka kreditgivningen till bostadsbyggandet är visserligen väldigt angeläget. Socialdemokraterna har tidigare aviserat att detta bör ske genom att SBAB tillförs en ny kapitalplåt på tre miljarder för att bedriva en aktiv och offensiv utlåning till nyproduktion.
Från ett byggemenskapsperspektiv är det angeläget att det i ett sådant uppdrag till SBAB inkluderas en möjlighet för byggemenskapsgrupper att få tillgång till bostadskrediter. Svårigheten att få lån, i synnerhet för tidiga projektskeden, är för närvarande en starkt begränsande faktor för många byggemenskaper.
Landets nye bostadsminister, Mehmet Kaplan (mp) blir dessutom stadsplaneringsminister – en nyinrättad titel som utgör en markering av att bostadsfrågorna i den nya regeringen ses som kopplade till ett större sammanhang av stadsbyggande. Det handlar inte bara om att producera lägenheter utan också ett helt livsrum.
Detta perspektiv är helt nödvändigt att bära med sig i synnerhet om bostadsbyggandet nu skall öka snabbt. Det är lätt hänt att ett högt ställt produktionsmål blir till en ursäkt och ett argument för stordrift, kvalitetsförsämringar och ökad likritning och en politik som gynnar ett begränsat antal stora aktörer. Vi har sett det hända förr.
Det finns en annan väg till fler bostäder, som löper åt det motsatta hållet: att riva bort de strukturella, finansiella och mentala hinder som idag finns för att få in fler aktörer i byggandet. Framförallt att få in fler beställare och byggherrar och att därigenom föra över makt till bostadskonsumenterna.
Följer vi den vägen kan fler aktörer än idag initiera nya bostadsprojekt, utifrån en större bredd av behov och utifrån andra drivkrafter. Detta är byggemenskapernas väg, och den leder både till bättre städer och livsmiljöer, till ökad variation och rikedom på lösningar, samtidigt som den snabbt kan skalas upp till stora volymer. Inte genom stordrift utan genom dess motsats: genom myllrets mångfald, genom mångfaldens dynamik.
Staten kan skapa förutsättningar för att detta sker både genom att se över de juridiska och finansiella villkoren för byggemenskaper, men också genom att helt enkelt inleda en dialog om frågan med kommunerna. Som utbildad lantmätare torde Mehmet Kaplan vara väl medveten om vilken genomgripande betydelse detaljplanering och fastighetsindelningar har för vad som går att göra på marken, vad som blir byggt i praktiken – och av vem. Där finns idag en låsning och Mehmet Kaplan är nu den som sitter på nyckeln.
Erik Berg
Styrelseledamot Föreningen för Byggemenskaper